ILO

plenisalenLäs mer på www.ilo.org

Kort om ILO
Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen samt att värna om fackliga fri- och rättigheter.

ILO tillkom i det sociala och ekonomiska kaos som rådde efter första världskriget. Motiven var flera, dels humanitära, filantropiska, dels politiska - man var rädd för social oro och revolutionära yttringar, dels ekonomiska - man var av uppfattningen att förbättrade arbetsvillkor innebar högre produktionskostnader och skulle försätta det land som vidtog sådana åtgärder i ett sämre konkurrensläge i förhållande till andra länder. Det var arbetarna som fick betala för nationernas inbördes konkurrens om priser och marknader i form av låga löner och usla arbetsförhållanden.

ILO:s stadga återfinns som kapitel XIII i Versaillesfördraget. Genom det dokument bildades ILO som en oberoende del av Nationernas Förbund, NF. Den år 1919 antagna stadgan är, med vissa senare tillägg, vägledande för ILO:s arbete än idag. I inledningen till stadgan konstateras att en allmän och varaktig fred endast kan uppnås om den grundas på social rättvisa.

1944 kompletterades stadgan med den så kallade Philadelphiadeklarationen. Det nya mandatet innebar en vidgning av aktiviteterna från främst normverksamhet till mer av biståndsverksamhet till fattiga länder, forskning om sociala och ekonomiska förhållanden, rådgivning i policyfrågor. År 1946 slöt ILO att avtal med det nybildade FN och blev FN:s första fackorgan. År 1969 - i samband med att ILO fyllde 50 år tillerkändes ILO Nobels fredspris.

Trepartismen är ILO:s särdrag. I detta avseende skiljer sig ILO från övriga FN-organ, ja från alla andra mellanstatliga organisationer. Regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande och verkställande organ. Alla tre parter har oberoende status med full rösträtt.

Socialklausuler
Frågan om socialklausuler har tagits upp i flera internationella sammanhang. Dock har enighet hittills inte kunnat uppnås. U-länderna och en del av deras fackliga organisationer har länge hyst misstanken om att socialklausuler skulle användas av I-länders regeringar som förevändning för att införa diskriminerande handelshinder.

Inom ILO har därför motståndet varit stort inte bara från I-länders regeringar och arbetsgivarorganisationer utan också från vissa arbetstagargrupper. Kompromissen blev att man vid 1998 års internationella arbetskonferens enades om en högtidlig deklaration:

ILO:s deklaration om fundamentala principer och rättigheter i arbetslivet
Denna deklaration innebär att samtliga länder som är medlemmar i ILO, ”även om de inte har ratificerat de relevanta konventionerna, har en skyldighet som härstammar från deras blotta medlemskap i Organisationen, att respektera, främja och förverkliga, i förtrolig anda och i enlighet med Stadgarna, de principer om grundläggande rättigheter som behandlas i dessa konventioner, nämligen:

  • föreningsfriheten och det verksamma erkännandet av rätten till kollektiva förhandlingar;
  • avskaffandet av alla former av tvångsarbete;
  • det verksamma avskaffande av barnarbete;
  • avskaffandet av diskriminering vad gäller anställning och sysselsättning.

Deklarationen medför också att samtliga länder kommer att bli föremål för en granskning från ILO:s sida vad gäller efterlevnaden av dessa principer. Denna granskning läggs fram i en rapport som publiceras vart fjärde år och debatteras på konferensen.

Internationella arbetskonferensen -c:a tre veckor i juni varje år - är ILO:s högsta beslutande organ och

  • antar konventioner och rekommendationer
  • fastställer budgeten ( tvåårsperioder)
  • diskuterar generaldirektörens årliga rapport
  • väljer ILO:s styrelse
  • är en mötesplats för hela världens arbetsliv

ILO:s styrelse, ILO:s verkställande organ fastställer dagordningen för konferensen, beslutar om Internationella arbetsbyråns verksamhet och utser generaldirektör

Internationella arbetsbyrån, c:a 2600 anställda svarar för

  • utredningar
  • forskning
  • publikationer
  • rekrytering
  • ger direktiv till region- och lokalkontor 14 s.k. multidisciplinära team runt om i världen

ILO har idag 183 medlemsländer

De grundläggande konventionerna är följande:

  • C. nr 87 - Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
  • C. nr 98 - Organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
  • C. nr 182 - De värsta formerna av barnarbete

Ovanstående tre konventioner räknas som de allra viktigaste och länder som ej har ratificerat dessa kan anklagas för brott mot dessa rättigheter eftersom det är principer som är nedskrivna i ILO:s bestämmelser. Brott mot dessa behandlas på särskilt sätt inom ILO:s kontrollsystem.

Ytterligare fem viktiga konventioner är:

  • C. nr 29 Tvångs- eller obligatoriskt arbete
  • C. nr 100 Lika lön
  • C. nr 105 Avskaffande av tvångsarbete
  • C. nr 111 Diskriminering (anställning och yrkesutövning)
  • C. nr 138 Minimiålder

Dessa 8 ILO-konventioner utgör "core labour standards" det vill säga "grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet"

Se: ILO Declaration on Fundamental Principles and Rights at Work and its Follow-Up